Vad är skadlig kod?

I en nätfiskeattack framställer sig angriparen som en trovärdig källa för att stjäla känslig information via e-post, webbplatser, sms eller andra former av elektronisk kommunikation. De här attackerna fungerar som en leveransmetod för skadlig kod. I vanliga attacker stjäls användarnamn, lösenord, kreditkortsinformation och bankinformation. De här typerna av attacker med skadlig kod kan leda till identitetsstöld eller direkt stöld av pengar från någons personliga bankkonto eller kreditkort.

En cyberbrottsling kan till exempel utge sig för att vara en välkänd bank och skicka ett e-postmeddelande som varnar om att ett konto har blivit spärrat på grund av misstänkt aktivitet. I e-postmeddelandet uppmanas personen att klicka på en länk för att lösa problemet. När personen klickar på länken installeras skadlig kod.

Spionprogram fungerar genom att installera sig på en enhet utan medgivande eller utan att ge tillräcklig information om det. När det väl har installerats kan det övervaka beteende online, samla in känslig information, ändra enhetsinställningar och minska enhetens prestanda.

Precis som spionprogram installerar annonsprogramvara sig själv på en enhet utan någons medgivande. Men när det gäller annonsprogramvara ligger fokus på att visa aggressiv reklam, ofta i form av popup-fönster, för att tjäna pengar på klick. Dessa annonser försämrar ofta enhetens prestanda. Farligare typer av annonsprogramvara kan också installera ytterligare programvara, ändra webbläsarinställningar och göra en enhet sårbar för andra skadliga attacker.

Virus är utformade för att störa en enhets normala funktion genom att registrera, skada eller radera dess data. De sprider sig ofta till andra enheter genom att lura människor att öppna skadliga filer.

De här attackerna utnyttjar sårbarheter i programvara för att kringgå en dators säkerhetsåtgärder och infektera en enhet. Angripande hackare söker efter föråldrade system som innehåller kritiska sårbarheter och utnyttjar dem sedan genom att distribuera skadlig kod. Genom att använda shellkod i en sårbarhetsattack kan cyberbrottslingar ladda ned mer skadlig kod som infekterar enheter och infiltrerar organisationer.

Exploateringspaket innehåller en samling attackmetoder som söker efter olika typer av programvarusårbarheter. Om sådana upptäcks distribuerar paketen ytterligare skadlig kod. Programvara som kan infekteras är till exempel Adobe Flash Player, Adobe Reader, webbläsare, Oracle Java och Sun Java. Angler/Axpergle, Neutrino och Nuclear är några typer av vanliga exploateringspaket.

Attacker mot sårbarheter och paket med de här attackerna använder sig vanligtvis av skadliga webbplatser eller e-postbilagor för att göra intrång i ett nätverk eller en enhet, men ibland gömmer de sig också i annonser på legitima webbplatser utan webbplatsens vetskap.

Den här typen av cyberattacker handlar i stort om skadlig kod som inte förlitar sig på filer, som en infekterad e-postbilaga, för att göra intrång i ett nätverk. Intrånget kan till exempel ske via skadliga nätverkspaket som utnyttjar en sårbarhet, och sedan installeras skadlig kod som bara finns i kernelminnet. Fillösa hot är särskilt svåra att hitta och ta bort eftersom de flesta antivirusprogram inte är byggda för att söka igenom inbyggd programvara.

Du kanske redan är bekant med makron – ett sätt att snabbt automatisera vanliga uppgifter. Skadlig kod med makron drar nytta av den här funktionen genom att infektera e-postbilagor och ZIP-filer. För att lura människor att öppna filerna döljer cyberbrottslingar ofta skadlig kod i filer som ser ut att vara fakturor, kvitton och juridiska dokument.

Tidigare var skadlig kod med makron vanligare eftersom makron kördes automatiskt när ett dokument öppnades. Men i de nya versionerna av Microsoft Office är makron inaktiverade som standard, vilket innebär att cyberbrottslingar som infekterar enheter på det här sättet måste övertyga användarna om att aktivera makron.

Utpressningstrojaner är en typ av skadlig kod som hotar ett offer genom att förstöra eller blockera åtkomst till viktiga data tills en lösensumma betalas. Attacker med utpressningstrojaner som styrs av människor angriper en organisation genom vanliga felkonfigurationer i system och säkerhet. De infiltrerar organisationen, navigerar i dess företagsnätverk och anpassar sig till miljön och eventuella svagheter. En vanlig metod för att få åtkomst till en organisations nätverk för att distribuera utpressningstrojaner är genom identitetsstöld, där en cyberbrottsling stjäl en medarbetares autentiseringsuppgifter för att få tillgång till medarbetarens konton.

Attacker med mänskligt styrda utpressningstrojaner riktar sig mot stora organisationer eftersom de kan betala en högre lösensumma än en genomsnittsperson, ofta många miljoner dollar. Eftersom mycket står på spel i ett intrång i den här skalan väljer många organisationer att betala lösensumman istället för att riskera att deras känsliga data läcks eller att de utsätts för ytterligare attacker från cyberbrottslingar. En betalning av lösensumman är ändå ingen garanti för att förhindra detta.

I takt med att de mänskligt styrda attackerna med utpressningstrojaner blir allt vanligare, blir också brottslingarna bakom attackerna mer organiserade. I själva verket använder en stor del av den brottsliga verksamheten bakom utpressningstrojaner nu en modell med utpressningstrojaner som en tjänst. Den här modellen innebär att en grupp kriminella utvecklare skapar själva utpressningstrojanen och sedan anställer andra cyberkriminella partner för att hacka en organisations nätverk och installera utpressningstrojanen. De två grupperna delar sedan på vinsten enligt överenskommelsen.

När cyberbrottslingar använder spökprogram döljer de skadlig kod på en enhet så länge som möjligt, ibland till och med i flera år, så att information och resurser kan stjälas fortlöpande. Genom att fånga upp och ändra standardprocesserna i operativsystemet kan ett spökprogram ändra informationen som din enhet rapporterar om sig själv. En enhet som är infekterad med ett spökprogram kanske till exempel inte visar en korrekt lista över de program som körs. Spökprogram kan också ge cyberbrottslingar administrativa eller utökade enhetsprivilegier så att de får fullständig kontroll över en enhet och kan utföra potentiellt skadliga åtgärder, som att stjäla data, spionera på offret och installera ytterligare skadlig kod.

Den här typen av skadlig kod attackerar utvecklare och leverantörer av programvara genom att komma åt källkod, utvecklingsprocesser eller uppdateringsmekanismer i legitima appar. När en cyberbrottsling har hittat ett osäkert nätverksprotokoll, oskyddad serverinfrastruktur eller osäkra kodningsmetoder, bryter de sig in, ändrar källkoder och döljer skadlig kod i bygg- och uppdateringsprocesser.

Tekniska supportbedrägerier, ett branschomfattande problem, använder skrämseltaktik för att lura användare att betala för onödiga tekniska supporttjänster som gör reklam för att åtgärda ett förfalskat problem som rör en enhet, en plattform eller programvara. I attacker av den här typen kan en cyberbrottsling ringa någon direkt och låtsas vara anställd hos ett mjukvaruföretag. När de väl har fått personens förtroende uppmanar angriparna ofta potentiella offer att installera program eller ge fjärråtkomst till sina enheter.

När en enhet har oönskad programvara kan användaren råka ut för en modifierad webbupplevelse, ändrad kontroll över nedladdningar och installationer, vilseledande meddelanden och obehöriga ändringar av enhetsinställningar. En del oönskad programvara levereras tillsammans med programvara som folk har för avsikt att ladda ned.

Maskar finns oftast i e-postbilagor, sms, fildelningsprogram, på sociala nätverk, nätverksresurser och flyttbara enheter. En mask sprider sig genom ett nätverk genom att utnyttja säkerhetsbrister och kopiera sig själv. Beroende på typen av mask kan den stjäla känslig information, ändra dina säkerhetsinställningar eller hindra dig från att komma åt filer.

Samtidigt som populariteten för kryptovalutor har ökat har även brytning av kryptovaluta blivit en lönsam verksamhet. Program för brytning av kryptovaluta använder datorns beräkningsresurser för att bryta kryptovaluta. Infektioner av den här typen av skadlig kod börjar ofta med en e-postbilaga som försöker installera skadlig kod eller en webbplats som utnyttjar sårbarheter i webbläsare eller drar fördel av datorns processorkraft för att lägga till skadlig kod på enheter.

Med hjälp av komplexa matematiska beräkningar upprätthåller program för brytning av kryptovaluta blockkedjans transaktionsregister för att stjäla datorresurser som gör att brytningsprogrammet kan skapa nya mynt. Brytning av kryptovaluta kräver mycket datorbearbetningskraft för att stjäla relativt små mängder kryptovaluta. Därför arbetar cyberbrottslingar ofta i team för att maximera och dela på vinsten.

Alla program för brytning av kryptovaluta är ändå inte kriminella, individer och organisationer köper ibland maskinvara och energi för legitim brytning av kryptovaluta. Handlingen blir kriminell när en cyberbrottsling infiltrerar ett företags nätverk utan dess vetskap för att använda datorkraften för brytning av kryptovaluta.